Det uppkommer ibland frågor om man kan plocka bort ett par slutrör och på så sätt minska uteffekten som i sin tur innebär att man kan pressa de återstående slutrören lite hårdare utan att bli stendöv. Detta gäller ju oftast i förstärkare med 100W eller mer, och det vanligaste är att man tar bort 2 st rör av totalt 4.

Och ja, detta kan man göra. Det första man ska tänka på är att man tar bort ett rör från varje ”halva” av slutsteget (vanligtvis de ”yttre” 2 rören) så att man fortfarande har ett fungerande push-pull slutsteg.

Sen bör man tänka på att anpassa rörens last eller impedans. Det är den last som rören vill se från högtalaren för att fungera optimalt .När man tar bort hälften av rören så ökar önskad impedans till det dubbla (de är ju parallellkopplade). Då måste vi också anpassa impedansen på utgångssidan. Vi ansluter högtalaren till en lägre utgång (ex 8 Ohmslåda till 4 Ohmsutgång).

Till sist kan man kontrollera biasinställningen. Tar man bort ett par slutrör så ökar anodspänningen något vilket gör att de återstående rören går något varmare.

Lite info om olika tekniker för att montera komponenter i en förstärkare:

Point-to-point :

Här monteras komponenterna direkt till varandra, ibland utnyttjas sk. lödstöd (terminal strips). Resultatet kan bli ganska oöverskådligt och grötigt, speciellt om det är ”true PTP” utan lödstöd. Byte av enstaka komponenter går relativt fort när man väl hittat dem. Den här metoden är vanlig i gamla radioapparater och förstärkare , ca 1930-1960..

Turret eller öljettkort:

Här används kort med ipressade ”turrets” eller öljetter för att montera komponenter. Metoden används i de klassiska förstärkarna från 50-80-talet och i nyare ”boutique”-modeller och ofta i byggsatser. God mekanisk kontakt, överskådligt blir det (om en vettig layout används) och enstaka komponenter går lätt att byta. Här blir det dock mycket kabel , som kan förorsaka oscillationer om de inte dras på rätt sätt.

Kretskort (PCB):

Kretskort där kablar ersätts med kopparbanor på korten, dök upp i förstärkare under 60-talet ca. Det blir kompaktare än turretboards, på gott och ont. En dålig layout kan leda till oscillationer och andra problem. Ska man byta enstaka komponenter får man ofta plocka isär hela förstärkaren, speciellt om jack o potar är monterade direkt i kretskortet. Kopparbanor o pads kan också skadas vid komponentbyte om man inte är försiktig. Komponenterna är hålmonterade och är alltså genomgående och löds på baksidan. Kretskorten har ibland banor i flera lager.

Ytmontering:

Den modernaste metoden bygger på att komponenterna läggs på plats och löds fast genom att kortet ”bakas” i ugn (andra metoder finns också). Komponenterna hålls ibland på plats med lim. Komponenterna är väldigt små och byte av enstaka komponenter är petigt, det är stor risk för att kortet skadas och ofta byts hela kortet. I förstärkare så används ytmonterade komponenter ibland ihop med hålmonterade komponenter. Dålig mekanisk kontakt gör att det blir problem om lödningarna släpper.

En slutsats man kan dra av det här är att de billigaste monteringsmetoderna ibland leder till den högsta servicekostnaden då det är mer arbete och att man ibland måste byta hela kort.

Efter att ha sett ett antal felsäkrade förstärkare så är det dags för ett litet inlägg…

Säkringar är till för att skydda dyrare komponenter genom att bryta när strömmen blir onormalt hög. Det är därför inte bra att sätta i en säkring med högre värde än vad som anges, även om den faktiskt håller. Nåt drar för hög ström, och lösningen är att serva förstärkaren.

Vad kan det finnas för säkringar i förstärkare ?

• Huvudsäkring – sitter på primärsidan av trafon och är oftast av typen Trög(Slow-blow), vilket innebär att den klarar av uppstartsströmförbrukningen utan att gå. Ex, 2AT står för 2 Ampere (Trög). Ska normalt alltid finnas, men på svenskimporterade Fender under 60-talet förekommer exemplar utan huvudsäkring. Beroende på strömförbrukning så är huvudsäkringen på mellan 1A – 3.15A…
• Glödsäkring – sitter i glödlindningen och är vanligtvis av typ Trög, rejäla säkringar på 6-10A. Sitter oftast inne i chassit och är på äldre stärkare lödsäkringar. Saknas på många förstärkare
• B+ säkring eller sekundärsäkring – sitter på sekundärsidan av trafon, kan vara av typ Trög eller Snabb (Fast-blow). Kan vara en eller flera säkringar. Normalt ska en 100W förstärkare klara sig med 500-800mA(Snabb), 200W ca 1A(Snabb), osv..

Om säkringen går.. prova med en säkring av rätt typ (Snabb eller Trög) och med rätt värde. Går säkringen igen, serva förstärkaren. Det blir billigast så.

En kondensator lagrar elektrisk laddning (kapacitans), förenklat kan man se den som en slags strömreservoar. En speciell typ av kondensator är polariserade elektrolytkondensatorer. De används i förstärkarens power supply för att filtrera den likriktade spänningen. Hög kapacitans i de här kondensatorerna ger ett ”styvt” power supply som underlättar basrespons och minimerar brum.

Elektrolytkondensatorer har en begränsad livslängd, höga temperaturer i en förstärkare förkortar livslängden ytterligare. Efter ett tag kan de börja läcka, de torkar ut och kapacitansen går ner, ljudet påverkas negativt och risken för haveri är stor.

Ok, men om man inte använder förstärkaren på ett tag då ? Det är tyvärr så att det inte fungerar så bra, elektrolytkondensatorer behöver få laddas upp regelbundet för att fungera.

Vid service av förstärkare är det därför en bra idé att man kollar upp och byter ut gamla elektrolytkondensatorer, det blir billigare att byta dem i preventivt syfte än att fixa förstärkaren när haveriet är ett faktum.

Ständiga frågor om detta begrepp postas i diverse forum. Impedans är ett slags elektriskt motstånd som består av resistans och reaktans. För oss musikanter så drabbas vi av impedans när vi ska koppla högtalarlådor till en förstärkare, så då uppstår alltid frågor typ ”Det står 4 ohm på lådan, men 8 ohm på förstärkarn, funkar det i alla fall ???”

Svaret på frågan är ”nja”, men vi förenklar det hela:

Transistorförstärkare i slutsteget: Här kopplar vi in högtalare med samma impedans som förstärkaren , eller högre impedans. Står det 8 ohm på förstärkaren så kopplar vi inte in en 4 ohms-låda, då riskerar vi att skada förstärkaren. 16 ohm funkar här, men uteffekten blir lite lägre.

Rörförstärkare i slutsteget: Här försöker vi alltid att matcha högtalare med förstärkare, men om vi måste avvika, välj en högtalare med lägre impedans. Står det 8 ohm på förstärkaren så kopplar vi inte in en 16 ohms-låda. Rent generellt så brukar rörförstärkare vara toleranta och acceptera ett snäpp fel impedans både uppåt och neråt, men rören jobbar då inte optimalt. Rörens önskade primärimpedans översätts ju av utgångstrafon för att passa högtalaren.

Biasjustering

För att rören ska arbeta optimalt behöver de ställas in med en negativ spänning på signalgallret. Detta kallas för att justera bias. Förstegsrör använder fasta motstånd för att uppnå den här negativa spänningen, sk katodbias. Vissa förstärkare använder även katodbias i slutsteget.

Den andra vanliga varianten är att man använder sk fast bias i slutsteget. Det finns då inga fasta katodmotstånd utan rören får sin negativa spänning in på signalgallret från en separat spänningskälla. Trots att detta kallas fast bias så kan man ofta justera den här spänningen för att få slutrören att dra specificerad tomgångström.

Kontroll och justering av bias gör man vid rörbyte. Ex så bör ett 6L6GC ställas in på ~35 – 40mA tomgångsström vid en anodspänning på 450V.

Ombyggnad av biaskrets

Ibland så behöver man anpassa biaskretsen för att kunna justera bias korrekt. Det justerbara spänningsintervallet som man kan få med biaspotentiometern räcker inte till.

En del förstärkare, ex senare Fender Twin Silverface, har en biaspotentionmeter som bara justerar balansen mellan slutstegshalvorna, medan nivån totalt inte går att justera. Här kan man bygga om kretsen så att man istället justerar nivån.

Det är också viktigt att byta elektrolytkondensator i biaskretsen (precis som man behöver byta övriga elektrolytkondensatorer emellanåt). En havererad biaskrets innebär strömrusning i slutrören, sk ”redplating”.

Rörtillverkare

Idag finns det rörtillverkning (av de vanligaste förstärkarrören) i ett fåtal fabriker i världen:

• Kina, Shuguang
• Ryssland, Reflector
• Slovakien, JJ

Övriga märken som florerar är antingen ommärkta produktionsserier från någon av ovanstående fabriker (Ruby, Groove Tubes, EH, GoldLion, TAD) eller sk NOS (New Old Stock), som är oanvända rör från gamla lager.

De kvarvarande fabrikerna har i vissa fall utrustning köpt från de nedlagda fabrikerna i Väst och ställer om produktionen för olika serier. Därför kan ex en Sovtek KT-88 se annorlunda ut än en EH KT-88 trots att de är tillverkade i samma fabrikskomplex.

NOS-rören är oftast mycket dyrare (Mullard, GEC, RCA mfl), och säljs oftast i små partier på eBay och i forum.

Det tillverkas också nya rör i de kvarvarande fabrikerna som också märks om till de klassiska namnen (Mullard mfl), bara för att förvirra begreppen.