Hektiskt i verkstan, lägger upp några blandade bilder:














Hektiskt i verkstan, lägger upp några blandade bilder:
Ett par ”boutique”-stärkare, Splawn Quickrod 100 , Marshall-baserade 100W med en hel del intressanta finesser, http://www.splawnguitars.com/amps08.htm
Den ena hade börjat strömrusa och skjutit säkringen. Ett av rören hade gallerläckage, dvs spänningsläcka mellan komponenterna i röret. Detta gjorde att biasspänningen steg och röret strömrusade, sk ”red-plating”. Bytte röret mot ett matchande.
Den andra förstärkaren kunde jag inte återskapa problemet på , det skulle skrapa i effektloopen. Jag tog bort kretskortet med loopen och gjorde rent kontakter och switchar.
En Ampeg SVT som skjutit ett slutrör (igen). Lyckades skaka fram ett matchat 6550 som passade med de andra och bytte dessutom rörsockel då den hade ett möjligt spår av överslag. Stärkarn hade också kört med 8-ohmslåda vilket är lite för hög impedans, vilket kan skapa sk ”flyback voltages”. Hittade inga andra orsaker, mätte upp komponenterna på slutstegskortet och den inbyggda biasjustering/indikatorn fungerar.
Förstärkaren hade dött och det berodde på en lödning som släppt. Det blev överslag i kretskortet från en elektrolytkondensator och kopparbanorna var skadade. Gjorde rent och byglade över skadan. Passade på att ställa om stärkarns primärspänning till 240V och bytte 2 anodmotstånd till fasvändaren som hade svartnat .
En förstärkare i Fenders Pawnshop serie, 2 6V6 ut i en 15 tums högtalare. Den här sprakade till vid hög volym. En dålig lödning i kretskortet för en kabel som gick till V1 (första preampröret) var orsaken. Kontrollerade bias för slutrören och den ena röret ville inte alls vara med trots att båda rören testade OK i rörprovaren. Ytterligare en dålig lödning till pin 4 (skärmgallret) i ena slutrörssockeln (eller snarare ingen lödning alls) var den orsaken. Fixade den och sen verkade allt lira.
Jag fick in ett par Fender-toppar för genomgång, en Fender Bassman och en Bandmaster, båda i sk ”Drip Edge” utförande av kabinetten (1967-68). Bandmastern var importerad och hade kvar sin ”Death Cap” (en lösning som kan innebära spänning rakt i chassi + gitarr). Den kopplades bort, huvudsäkringen lades i serie med strömbrytaren. Man hade bytt elektrolytkondensatorer men tryckt dit ett par av radialtyp. Bytte till axialtyp som det ska vara. Slutrören var omatchade (med 10 mA skillnad) så de byttes och bias justerades. Sprayade elektronikrengöring i potar m.m. Inga anmärkningar på Bassman-toppen, mycket var utbytt där.
En Hot Rod Deluxe som hade stått på en längre tid och nu hade lite egna ljud för sig. Misstänkte att värmen från slutrören smält lödningar så socklarna löddes om. Missljudet var kvar och det var slutrören som ”poppade”, såg att det ena verkade oscillera. Nya slutrör, bytte en trasig pilotlampa och justerade bias.
En Pro Reverb från 1978 i originalskick, 70W-modellen med sk Ultralinjär design i slutsteget. Enligt uppgift knappt spelad på sen -83 och den ser ut att komma direkt från lagret. Rengjorde potar från oxid, kollade kondensatorer o rör, allt såg bra ut. Lödde om skärmen till en footswitchkontakt. Originalrör från -78.