En Fender Blues Jr med ett klassiskt problem, strömrusning och skjutna rör pga av att de går för varmt. Installerade en trimpot för biasspänningen och justerade ett nytt par rör till vettiga nivåer.

Ett 80-talscombo som löst ut jordfelsbrytare. Den hade en jordswitch med en sk ”Death Cap” som kortslutit vilket innebar att 240V gick rätt i chassijord. Tur att det fanns en jordfelsbrytare, annars hade det kunnat gå illa med 240V i chassi->gitarr. Klippte bort kondensatorn direkt. Bytte också switchar för StandBy o Power som skadats vid nåt tillfälle.

En Peavey Classic 30 i gott skick , men den switchade inte kanaler. Bytte strömbrytaren och passade på att byta filterkondensatorerna (original Illinois-kondensatorer som det är problem med, 3 av dem var dåliga) när jag ändå hade isär stärkarn, det tar en stund att demontera/montera en sån här.

En tysk tillverkare av high-tech stärkare med bla MIDI-styrning för olika ljud m.m. Inte helt renodlat rörljud i signalkedjan. Fick önskemål om att byta slutrör från EL34 till 6L6GC och samtidigt halvera uteffekten genom att bara sätta i 2 6L6GC. Biasjustering så var det klart.

Ett par små transistorförstärkare, köpta från England. Fick byta nätkontakt och sen bytte jag Gain och Volym-potarna till logaritmiska potar för en jämnare volymökning. På den ena gjorde jag dessutom en modifiering och plockade bort ett par LED som sitter där för att skapa distortion. Resultatet blir att den inte distar så tidigt, möjligtvis på bekostnad av den värsta traktordisten..

LAB-Gruppen i Kungsbacka, som tillverkar PA-slutsteg i normala fall, tillverkade AXE Amp i början av 80-talet. Rör i preampen, transistorslutsteg och aktiva tonkontroller. Bytte ett par dåliga kondensatorer och omkopplare i footswitchen. En lödning hade släppt till en switch där man väljer ”output power”.

En fin Silverface DR , direktimport. Servad sen tidigare, men den hade några problem med Vibrato och Reverb. Dessutom satt den ökända ”death-cap”:en kvar, en kondensator som vid kortslutning kan skicka ut 230V rätt i gitarren. Tog bort den bums. Reverbkretsen stämde inte mot något schema (AA1172 eller AA1270) och problemet var att reverb-drivröret (en ECC81) gick för varmt då man plockade ut maxeffekt ur det. Röret lade faktiskt av vid provspelning vilket fick mig att undersöka kretsen närmade. Bytte katodkondensator för röret från 470 Ohm till 2200 Ohm med 22uF bypass-kondensator vilket är skonsammare för röret. Bytte elektrolyten i biaskretsen och kompletterade också stärkarn med rörhållare typ ”björnsax” som saknades (brukar vara standard i dem annars).

En stereo som finns att köpa som kit. Den här hade kortslutit pga lite obetänksam montering och strömtrafon hade brunnit. Kunden ville inte bekosta reparation så den fick gå tillbaks i befintligt skick.

En ”Blondface”, Fender Bassman 6G6B från 1963, Hagström-import. Bytte elektrolytkondensatorer (några var original), en spikande volympot, samt nya slutrör då de gamla matchade väldigt dåligt.

En ”moddad” Super Reverb som fått en strömtrafo till en Fender 75 (sen 70-talare) och likriktrarröret utbytt till solidstate. Fasvändaren var ett ECC83 och en del andra ingrepp var gjorda för att anpassa den här trafon till stärkarn som hade lite tokiga spänningar jämfört med originalschema. Trafon byttes, nya kondingar, ett ECC81 till fasvändare och säkringar placerades enligt original SEMKO-spec på HT-lindningen före likriktare.