



En MusicMan HD130-topp , en av de tidigare varianterna med en 12AX7 som fasvändare (senare versioner hade transistorer). Bytte säkringshållare så var den igång.
En Hot Rod Deluxe som hade stått på en längre tid och nu hade lite egna ljud för sig. Misstänkte att värmen från slutrören smält lödningar så socklarna löddes om. Missljudet var kvar och det var slutrören som ”poppade”, såg att det ena verkade oscillera. Nya slutrör, bytte en trasig pilotlampa och justerade bias.


En Pro Reverb från 1978 i originalskick, 70W-modellen med sk Ultralinjär design i slutsteget. Enligt uppgift knappt spelad på sen -83 och den ser ut att komma direkt från lagret. Rengjorde potar från oxid, kollade kondensatorer o rör, allt såg bra ut. Lödde om skärmen till en footswitchkontakt. Originalrör från -78.








En Laney TT50H som hade väsnats o luktat bränt. Ett effektmotstånd som låg emot kretskortet hade bränt sönder kortet och smält lödtennet. Motståndet föll i småbitar. Jag gjorde rent kortet och satte dit ett nytt motstånd, men lät det sväva en bit ovanför kortet för bättre värmeavledning. Koll av bias som var rätt ställd, alla rör var OK.
Lite glest mellan uppdateringarna, Covid m.m kom emellan. Men nu har jag levererat ut en Laney Supergroup 100 som fått en genomgång efter att ha varit ”avställd” i 15 år. Klassisk stärkare som bl a användes av Tony Iommi i Black Sabbath.
Skyhöga spänningar som i många gamla Laneys. För att råda bot på detta så skiftade jag primärtapp till 240V vilket fick ner anodspänningen till 540V. Fortfarande för högt för skärmgaller så där installerades Zenerdioder för att droppa ytterligare 60V.
Elektrolyterna mätte OK och såg hela ut så de fick vara kvar. Ett slutrör var trasigt och byttes ut mot ett matchande (Det var Philips/Mullard rör så de tre som var hela fick en ny kompis, istället för att byta alla 4). Justerbar biaskrets installerades, dräneringsmotstånd för att få bort spänningen i avslagen stärkare, rengöring potar m.m.